Du är fri nu.



Det är sorgligt. Det är orättvist. Det är så overkligt.
Men tyvärr, det är livet.
Liv tas ifrån oss, och nya liv föds.
Hon mår bra nu
Det är vi som är kvar som måste gå i genom
det svåra. Måste gå vidare, fast vi inte vill.
Fortsätta leva. Trots stor saknad.
Jag va inte där, men mitt hjärta va.
Och det gör ont.
Men jag hoppas ni fick ett fint sista avsked,
och kanske känner en liten lättnad.
För er mamma, din fru, hon mår bra nu.
Och ni kommer ses igen...!
Men inte riktigt än.


Tänker på er. ♥



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0