Christins Blogg

Jag orkar inte.... Ni vet att jag skrev att incheckningen va stängd först... och att folk redan då bildad kö.. Jag satt kvar å kollade en stunde på alla som stod å köade, kändes onödigt att ställa sig när dt va så lång kö. Men när jag väl går dit.. då jag tycker det att det har minskat på folk så tar allt skitlång tid. Köade typ 45min. Jag trodde att det va nån försening eller nåt eftersom allt dröjde så. Men när jag väl kommer fram till disken... va så himla trött sa jag tänkte inte på va klockan va.. så blir han skitsur på mig och säger att jag är för sent ute! Jag fattar inget... men ser då att klockan hunnit bli kvart i 6. Mitt plan skulle gå klockan 6.

Nej men det fanns ju inte en chans att jag skulle hinna me. Jag vet inte vad som va dealen... stod jag vid fel incheck eller var det flera på samma? Stod ingenting på skärmarna heller... utan bara på stora avgångsskärmen att jag skulle checka in vid 88,89 och 90. Iallafall... jag trodde jag skulle svimma. VA!?! Har jag missat flygt?! Det är inte rättvist... jag har ju varit där sen kl 4!! Men jahaa.... jaa... ändå va jag inte förvånad. Jag sa till Tim och dom att det skulle bli nåt knas.. jag visst det!!

Så efter många om å men...så köpte jag en ny biljett för 2500kr. Skit kuuuul!!! Jag trodde jag skulle bryta ihop. Och ingen mobil har jag heller. Fick flyga via prag.. men sån tur va så va jag framme samma ankomsttid ändå. Så det blev inge krångel me hotellet eller jobbet.

Har inte sovit nånting. Flygresan till Prag tog bara två timmar.... sen va jag där i 1,5h. Och va framme på Cypern 15,45. Ungar som skrek på planet såklart. Ååhh....

När jag väl kom fram stod min taxi där och väntade, thank god! trodde den inte skulle va där.. Han hade med sig min nyckel.. och släppte av mig där jag skulle bo. MEN han visst inte vilken lägenhet det va... så jag fick springa runt där och leta! Efter en halvtimme gav jag upp, jag hittade inte min dörr. Jag ville dö. Sånt tur va så kom det ut en tjej... som jobbade på Sunwing. Och hon visste vart jag skulle bo så hon visade mig. MEN... då funkade självklart inte min nyckel. Jag orkar inte mer... men jag fick slänga in mina saker hos henne.. så det löser sig ändå!

Nu ska jag äta middag!!

Vi hörs snart igen!!

Jag lever iaf! :)

Puss å kram!!